Om njursten

Vad är urinsystemet?

Detta är en samlingsbeteckning för de organ som hanterar produktion och bortförsel av urin. Urinsystemet består av två njurar (där produktionen sker), två urinledare (går från njure till urinblåsa), urinblåsan (för lagring) och urinröret (som leder urinen ut ur kroppen).

Vad är njursten?

Njursten innebär att olika kristaller som finns i urinen bildar stenar som sätter sig i urinsystemet.

Vem kan drabbas av njursten?

Ungefär tolv procent av världens befolkning får någon gång en njursten. Män drabbas oftare än kvinnor när det gäller åldersintervallet 20–49 år.¹ De senaste decennierna har förekomsten av njursten ökat i både industriländer och utvecklingsländer.¹

Varför uppstår njurstenar?²

De vanligaste orsakerna är att man får i sig för mycket av vissa ämnen (kalcium, socker, salt, animaliskt protein m.m.) och dricker för lite vätska.

Vilka är symtomen på njursten?¹

När stenarna förflyttar sig till urinvägarna kan det leda till blod i urinen (hematuri), smärta i ländryggen (njurkolik) eller urinvägsinfektion.

Vad är ett njurstensanfall?^3,4

Följande är vanliga tecken på njurstensanfall:

• Uppstår plötsligt;
• Skarp smärta i ländryggen på höger eller vänster sida;
• Smärta som kan stråla ned mot testiklarna hos män och underlivet hos kvinnor;
• Kräkningar/illamående kan förekomma;
• Det är lätt att känna sig synnerligen upprörd på grund av den intensiva smärtan och svårigheterna att hitta en bekväm ställning;
• Ibland kan urinblåsan uppvisa tecken på irritation (att du måste kissa ofta). Det innebär oftast att njurstenen befinner sig i änden av urinröret, vid urinblåsans öppning

Varför får man njurstensanfall?³

Njurstenarna hindrar urinen från att flöda fritt, vilket leder till att urin ansamlas ovanför blockeringen och utvidgar njurbäckenet. Det är detta övertryck som sedan leder till njurstensanfall.

Vilka ytterligare undersökningar krävs?³

För att hitta orsaken till njurstensanfallet kan din läkare be dig genomgå olika undersökningar, som till exempel:

• Röntgenundersökning av buk (KUB) och ultraljudsundersökning av njurar och blåsa
• Skanning av buk och bäcken med eller utan kontrastmedel
• Blodprovsanalys
• Urinprovsanalys för att upptäcka eventuell infektion eller förekomst av blod

Hur behandlas njurstensanfall?

Det viktigaste är till att börja med göra något åt smärtan. I en akut situation går behandlingen ut på att erbjuda snabb smärtlindring. Icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID) är mest effektiva mot smärtan^1,2. Om detta inte räcker kan mer kraftfulla smärtstillande morfinbaserade medel användas. Det är inte alltid nödvändigt att bli inlagd på sjukhus. I en akut situation gör man inte något åt själva stenen.

När måste man läggas in på sjukhus?^1,2

• Vid feber (över 38 °C) i samband med urinvägsinfektion.
• Vid ihållande smärta trots smärtstillande tabletter.
• När urinproduktionen inte fungerar. Detta tillstånd kallas anuri, och innebär att ingen urin finns i urinblåsan.

Behandling vid njursten³

• Små njurstenar försvinner ofta av sig själva. Det kan vara en god idé att ta vara på stenarna så att de kan analyseras. Det gör du genom att kissa i ett kaffefilter eller en tesil. Låt stenarna torka, placera dem i en behållare och följ anvisningarna från din läkare. Det viktigaste är att inte kasta bort stenarna. Det finns olika typer av njurstenar, och analysen avgör vilka kostråd du får.
• Om stenen inte försvinner av sig själv inom rimlig tid (några veckor) eller om du fortfarande har ont kan din urolog föreslå ett kirurgiskt ingrepp. Metoden varierar beroende på stenens storlek, placering och beskaffenhet. Oavsett vilken metod man väljer måste läkningen kontrolleras med hjälp av bildtagningsteknik.

Olika typer av tänkbara ingrepp^3,4

• Stötvågsbehandling (ESVL) – stenarna krossas med hjälp av tryckvågor. Stenresterna följer sedan med urinen ut när du kissar.
• Uretäroskopi – läkaren för in ett endoskop med en kamera i urinvägarna för att ta bort eller krossa stenen, vanligtvis med hjälp av laser.
• Titthålskirurgi – perkutan nefrolitotomi (PCNL) är ett kirurgiskt ingrepp där man gör ett litet snitt (1 cm) på ryggen för att få direkt åtkomst till njuren.
• Öppen kirurgi/laparoskopi – numera ovanligt. Förekommer fortfarande om mycket stora stenar har fastnat i urinvägarna och ovanstående metoder inte kan användas.

Vad är uretäroskopi?⁴

Metoden innebär att man tar ut stenen via urinvägarna. Läkaren för då in ett smalt instrument med en kamera (ett uretäroskop) i urinröret vidare upp till urinledaren och njurbäckenet. Det går sedan att extrahera hela stenen eller sönderdela den med lämplig metod. Behandlingen kan ta allt från en enda dag inom öppenvården eller flera dagars sjukhusinläggning. Hur lång tid det tar beror på vilken typ av stenar det gäller, aktuella anatomiska utmaningar och ditt allmänna hälsotillstånd. Uretäroskopi utförs oftast under narkos. Läkaren kan under ingreppet avgöra att det är lämpligt att låta en stent (enkel eller dubbel J-stent) sitta i urinledaren under några dagar.

Vad är perkutan nefrolitotomi?

Denna teknik går ut på att läkaren under narkos gör ett snitt i ryggen och skapar en liten kanal genom njuren så att det går att komma åt stenen. Därefter kan ett instrument med kamera (ett nefroskop) föras in genom kanalen så att läkaren kan se, sönderdela och ta ut stenarna. Mot slutet av operationen sätter man ofta in en njurkateter (nefrostomi). I genomsnitt blir du inlagd på sjukhus i två till fem dagar vid den här typen av ingrepp.^5,6

Mot slutet av ingreppet kan läkaren avgöra att det är lämpligt att placera ett litet rör (en enkel eller dubbel J-stent) i urinledaren.

Vad är en dubbel J-stent (JJ-stent)?

En JJ-stent kan placeras i urinvägarna med eller utan operation. Efter utfört ingrepp måste du röntgas för att kontrollera att stenten sitter som den ska. Stenten förs in i urinledaren och går mellan njure och urinblåsa. Stentens båda ändar är böjda och kallas därför ofta för dubbel-J eller JJ. Stenten är helt dold och syns inte på utsidan av kroppen. I vissa fall sticker ett snöre ut från urinröret. Det används för att efter några dagar avlägsna stenten.

JJ-stentar finns i en mängd olika material med varierande böjlighet så att det finns alternativ som passar alla. Kroppen betraktar en stent i urinledaren som en främmande kropp och den kan därför orsaka visst obehag. Den stelare typen av stent kan vara mer obehaglig. Silikonstentar med hydrofil beläggning har visat sig vålla mindre symtom och obehag men också minska uppkomsten av mineralavlagringar längs stenten (krustbildning).^1,2

Läs mer om våra uretärstentar med dubbelögla i silikon

Det finns stentar i olika längder och diametrar, för kortvarig, medellång och långvarig användning (från några dagar till flera månader).^3,4

Stenten ska se till att urinen kan flöda till blåsan och förhindra nya njurstensanfall. JJ-stenten utvidgar urinledaren så att alla stenrester kan följa med urinen ut ur kroppen och förhindrar dessutom att urinröret blockeras. Den underlättar även slemhinnans läkningsprocess efter ingreppet.

Eftersom stenten får urinen att rinna uppåt och in i njuren medan du kissar kan detta göra lite ont till att börja med. I allmänhet vänjer sig njuren vid stenten inom några dagar. Om du har fått en stent insatt bör du dricka mycket^5, kissa ofta och inte krysta medan du kissar.

Vanliga biverkningar av stenten ^6-8

• Du kan uppleva smärta och obehag som kan öka i styrka när du rör dig eller efter att du har kissat
• Krustbildning runt stenten – den får en tunn beläggning bestående av samma ämne som ingår i njurstenar
• Förhöjd risk för urinvägsinfektion
• Symtom på en irriterad urinblåsa är bland annat följande:

– Du behöver kissa oftare

– Du får bråttom till toaletten

– Det gör ont när du kissar eller också har du svårt att kissa (dysuri)

– Urinläckage

– Det känns som om du inte kan tömma urinblåsan helt

• Blod i urinen (hematuri)

Kom ihåg! Du har ett främmande föremål i kroppen som måste tas bort efter en tid.

Tänkbara komplikationer vid stentanvändning ^7,8

• Stenten förflyttas
• Stenten blockeras
• Stenten brister
• Slemhinnan nöts bort (erosion)

Hur länge ska stenten sitta kvar? ^5,9

En JJ-stent är gjord för att sitta kvar i kroppen under en viss tid. En njurstensbehandling innebär att en JJ-stent ska sitta kvar allt från några dagar till några månader för att sedan tas ut. Hur lång tid det blir fråga om bedöms från fall till fall. JJ-stenten avlägsnas utan något operativt ingrepp. Det räcker vanligen med lokalbedövning (även om narkos förekommer) för att under ett kortare besök extrahera stenten via urinvägarna.

	Arbeta: Om du har ett fysiskt krävande arbete kan du uppleva smärta och obehag i mage och rygg.		Sex: Det finns inga bestämda kontraindikationer, men du kan uppleva visst obehag vid sexuell aktivitet. Om stenten har ett snöre kan obehaget öka och stenten kan förflyttas.
	Kost: Du kan få kostråd baserat på analysen av stenen. Det kan hända att du inte behöver ändra din kost, men se till att dricka mycket vätska (två liter om dagen) efter ingreppet. Om du tar mediciner ska du fråga läkaren innan du dricker någon alkohol.		På fritiden: Ditt sociala liv bör inte påverkas, men du kan märka av ett ökat behov av att gå på toaletten.
	Fysisk aktivitet: Fysisk aktivitet kan orsaka smärta och obehag i magområdet. Undvik hård träning.		Resor: Rådfråga din läkare innan du reser för att ta reda på om det kan göras på ett säkert sätt. Stenten påverkar sannolikt inte dina möjligheter att resa.

Stenten kan avlägsnas på två sätt:

Om stenten har ett snöre tar läkaren bort den genom att försiktigt dra i snöret.¹

Om den inte har ett snöre använder läkaren ett instrument (ett cystoskop) för att ta tag i stenten i blåsan och försiktigt dra ut den genom urinröret. 

Själva processen kan vara en aning obehaglig, och det kan göra lite ont i några dagar.^2,3

Isiris är en innovativ lösning för stentborttagning ämnad för engångsbruk. Den integrerade griparmen ger fullständig flexibilitet var som helst, när som helst.^4,5

Det har visat sig att Isiris gjort att stenten kan tas ut redan i ett tidigare skede, något som också förbättrar livskvaliteten för patienterna avsevärt.⁶

Läs mer om Isiris α

Varför pratar läkaren om att göra en bedömning av min ämnesomsättning?

Njursten är en åkomma som utvecklas över tid och som kan återkomma. Dåliga kostvanor är en vanlig orsak till att njursten bildas. Du kan förändra dina kostvanor för att undvika att du drabbas igen.¹

När njurstenarna väl har åtgärdats är det viktigt att bedöma varför du drabbades till att börja med och vidta åtgärder som förhindrar att det händer igen. Då gör man en bedömning av ämnesomsättningen.

Risken för återfall är hög. Om en drabbad person inte förändrar sin livsstil bedöms sannolikheten för återfall och nya njurstenar vara 10–23 % efter ett år, 50 % inom 5–10 år och 75 % inom 20 år efter det första insjuknandet.2

En urolog gör en bedömning baserat på dina kostvanor, befintliga sjukdomar, analysen av de avlägsnade njurstenarna samt blod-/urinprov för att avgöra varför du drabbades av njursten och vilka åtgärder du bör vidta. Du kan komma att få läkemedel utskrivna, men i de flesta fall räcker det med kostråd. Läkaren avgör vilka kostråd som är bäst lämpade för dig och du får sannolikt ett personligt informationsblad.

Ibland kan det vara nödvändigt att komplettera de första undersökningarna med mer ingående specialundersökningar.

Den som drabbats av njursten måste också genomgå regelbundna kontroller av njurar och urinvägar, även om man inte har ont. Det kan till exempel handla om att göra en ultraljudsundersökning för att i ett tidigt skede upptäcka ett återfall.

Vad gör man när ämnesomsättningen bedöms?

• Analys av stenen

Hela eller delar av stenen (som samlats in av dig eller läkaren) analyseras. Njurstenen måste förvaras i en behållare på en torr plats fram till dess att de analyseras med så kallad infraröd spektrofotometri. Saknas en sten eller stenfragment används i stället ett urinprov. Då undersöker man om kristaller finns i urinen, om man alltså har så kallad ”kristalluri”.

• Undersökning av nuvarande kostvanor

Denna undersökning handlar om att skaffa information om dina matvanor. En urolog eller dietist kommer att fråga dig om vad du äter och dricker och i vilka mängder. Du får också närmare frågor om omfattningen av mejeriprodukter, animaliskt protein (kött, fisk och skaldjur, ägg, förädlade fläskprodukter) och salt, men även livsmedel som innehåller särskilt mycket oxalsyra (mörk choklad, kakao, te, valnötter, hasselnötter, spenat, gelégodis m.m.).

• Blodprov på fastande mage och urininsamling under ett dygn (24 timmar). Dessa undersökningar kan utföras av alla analyslaboratorium.

Dryck¹

Det är viktigt att dricka tillräckligt med vatten. Vatten späder ut urinen och minskar risken för njursten. Om du dricker tillräckligt med vatten ska du normalt producera cirka två liter klar till ljusgul urin om dagen.

Hur mycket ska man dricka?

• Två liter om dagen eller mer vid varmt väder eller om man idrottar.

När ska man dricka?

• Drick regelbundet under dagens lopp, varje dag.
• Drick även innan du går och lägger dig på kvällen.
• Och under natten om du vaknar.

Vad ska man dricka?

• Alla vätskor går bra: kranvatten eller vatten på flaska, kaffe, örtte, m.m.
• Mängden vätska är viktigare än kvaliteten på vätskan
• Två glas färskpressad apelsinjuice rekommenderas

Dåliga kostvanor är en vanlig orsak till för höga halter av kalcium och oxalsyra, och följaktligen till att njursten bildas. Kostbehandling innefattar både mat och dryck.

Mat¹

Det handlar inte om att gå på diet utan om att anpassa sina kostvanor. För mycket kalcium, salt, socker, animaliskt protein, oxal- och urinsyra kan öka risken för njursten.

Kalciumintag

• Vatten och mejeriprodukter innehåller kalcium.
• Undvik inte mjölk, yoghurt och färskost, men sträva efter balans i kosten – varken för mycket eller för lite kalcium.
• Ditt kalciumintag bör ligga på mellan 800 mg–1 gram om dagen.
• Vi rekommenderar 2–3 portioner mejeriprodukter om dagen, beroende på kalciumhalten i ditt vatten (se tabell).
• 1 glas mjölk (15 cl) = 1 yoghurt = 100 g färskost.

Beräkna ditt intag och utgå från det när du väljer din kost.

• Om du dricker två liter vatten med låg kalciumhalt om dagen (mindre än 20 mg/l) behöver du få i dig ungefär 800 mg kalcium i form av mejeriprodukte. 
• Om du dricker två liter vatten med hög kalciumhalt om dagen (mer än 400 mg/l) ska du begränsa ditt intag av mejeriprodukter.

Saltintag

• För mycket salt i maten leder till hög natriumhalt i urinen (natriures), vilket kan öka mängden kalcium som utsöndras i urinen.
• Du bör begränsa intaget av livsmedel och måltider som innehåller mycket salt (charkuterivaror, snabbmat, färdigmat).
• Tillsätt aldrig salt vid måltider.

Urinsyreintag

• Du kan behöva begränsa ditt intag av urinsyrehaltiga livsmedel: socker (huvudsaklig källa till urinsyra), charkuterivaror, inälvsmat (kalvbräss, njurar, hjärna, lever, m.m.), vissa typer av fisk (sill, tonfisk, sardiner i olja, ansjovis m.m.) och skaldjur.
• Ät frukt och grönsaker regelbundet.

Intag av animaliskt protein

• Animaliskt protein finns i kött, fisk, charkvaror, fågel, ägg och skaldjur. 100 g kött motsvarar 100 g fisk.
• Begränsa ditt intag av animaliskt protein och välj istället vegetabiliskt protein.

Intag av oxalsyra

• Du bör äta måttligt av sådana livsmedel som innehåller mycket oxalsyra, i synnerhet choklad och kakao.
• Detta gäller även jordnötter, valnötter, hasselnötter, mandel, sparris, rödbetor, rabarber, spenat, ängssyra, te och fikon.
• Vitamin C i större mängder (tabletter på 500 mg–1 g) rekommenderas inte.